GLOBAL PRO GALLERY

Under mitt senaste tre veckor långa besök i Mongoliet spenderade jag två tredjedelar med att genomföra en överlevnadsresa, ridandes på en häst genom taigaskogar 100 mil nordväst om Ulan Bator. I 20 mil red vi genom vildmarken, campade, korsade floder, våtmarker och stentäckta sluttningar under svärmar av bromsar, flugor och myggor. Ibland hade vi turen att träffa nomader som genomströvar dessa obygder.

Det var inte helt ofarligt att ta sig över det brantaste berget. En av våra packhästar föll ned för den stentäckta sluttningen i ca 30 meter och försökte desperat att stoppa fallet. Som tur var blev inte hästen allvarligt skadad – packningen på dess rygg kanske skyddade honom – utan fick endast skavsår och ett par krossade tänder. Som tur var så red ingen på hästen vid tillfället. Och all min kamerautrustning var som tur var nedpackad i den CBG-12-kameraväska som jag bar över min axel.

Brunbjörnarna var mitt mål. Jag ville se skogens konung med mina egna ögon. Jag visste att det inte skulle bli lätt, och därför bad jag några nomader om råd i hopp om att de skulle kunna berätta för mig var jag med största sannolikhet skulle kunna se dessa björnar. Den sista dagen, i den tidiga morgondimman, när träden fortfarande droppade från regnet som hade fallit hela natten, kunde jag skymta en björn som närmade sig en älg bakom träden. Det var ett glädjande ögonblick för mig även om jag inte fick chansen att ta en publicerbar bild.

Under den här färden genom taigan fotograferade jag landskap, vildliv och porträtt av renskötande nomader. Och jag hade, trots det konstant dåliga vädret, inga problem alls med min kamerautrustning tack vare det pålitliga damm- och stänkskyddet, som gjorde det möjligt för mig att fotografera bilderna som var med i min personliga utställning ”Anchin” 2017 i Olympus-gallerierna i Tokyo och Osaka.